Så började det…

Kvartersklubben Haga BK, tonårsoptimistisk men reservfattig och med Baggerska lyckan (Dansbanelyckan) som ”hemmaplan”, hade avtalat match på bortaplan mot Falkenbergs GIK:s reserver. Men några dagar före matchen uppstod en schism inom Haga BK, och ett par av medlemmarna förklarade helt frankt att de drog sig ur föreningen. Att lämna återbud var otänkbart, man måste gå utanför kvarteret, få ihop ett nytt ”stadslag”

Hagapojkarna fann på råd och utlyste ett möte i Folkets Hus i akt och mening att bilda en ny fotbollsklubb i stan. Det lyckades, tack vare att några av Gymnastikens spelare vid samma tidpunkt hade blivit förargade på sin ledning. Ur kvartersklubben Haga BK hade Varbergs Boll- och Idrottssällskap bildats. Datum för det historiska bildandet var 25 mars 1925.

Tillsammans kunde nu spelarna åka iväg och matchen mot Falkenbergs GIK:s B-lag kunde genomföras, och det med gott resultat; seger med 4-2. Grabbarna som reste ner och spöade Falkenberg var John Andersson, Karl Hjalmarsson, Erik Persson, Gunnar Svensson, Gösta Hjalmarsson, Erik Molin, Carl Gabrielsson, Gunnar Borg, Erik Bengtsson, Ragnar Jönsson och Gunnar Bruce. Ett historiskt gäng- en historisk resa.

Redan första året fick man fart på verksamheten, och Varbergs BoIS mönstrade inte mindre än fyra lag debutåret; A-lag, B-lag och två juniorlag.

40-talet

Med krigsåren in på knutarna inleddes också en lång krisperiod för BoIS. I den serien som vanns av Degerfors fick BoIS nöja sig med femteplats. Många av de s.k. 37-orna började bli överåriga. Centern Åke Höög flyttade till Halmstad och HBK.

Åren 1940-41 blev det nedflyttning till div III. den kommande serien vann BoIS, men sedan blev det omgående respass från tvåan. BoIS hade tyvärr sämsta kvoten av tre lag som slutade på 12 poäng. Men så hade kedjan i den serien bara åstadkommit 15 mål Det blev att på nytt att tampas med idel hallandslag i div III. Positivt var att det de kommande åren blev många publikdragande derbymatcher mot Varbergs GIF.

Årets 1944-45 var en ljuspunkt i så motto att man pressade FFF i kampen om seriesegern. Slutspelet blev en trilogi, där FFF var en poäng före BoIS- respektive Hyltebruk. Då FFF inte klarade kvalet blev det en ny duell 1945-46 denna gång med BoIS som tabelletta. Inte heller BoIS klarade kvalet, utan det blev en ny duell med Falkenbergarna som vann serien före BoIS och GIF.

Med tanke på denna placering var insatsen kommande år ett verkligt bottennapp. Sist i serien, även denna gång med tre inblandade lag, men med sämsta kvot. Notabelt var att Träslövsläge kunde titulera sig ”bäst i stan” före GIF, som också var nära att åka ut.

Spel i Hallandsserien av ett lag som samma årtionde spelat div II-spel med den äran fick en del medlemmar att misströsta. Ny serieomläggning och nya tider stundade för BoIS för vilka väntade ett ljusare 50-tal.

Mitt bland alla motgångarna blev såväl A-laget som juniorlaget halländska mästare år 1948. Ur juniorlaget skulle vaskas fram en rad spelare som skulle komma göra sina genombrott senare

50-talet

Då BoIS 1950 firade sitt 25 årsjubileum, noterades att i föreningen betalade 530 medlemmar två kronor i årsavgift. En A-lagsmatch i fotboll kunde beskådas för enkrona och tjugofem öre Det var knappast det låga entrépriset som gjorde att de första 50-talsåren inte riktigt bjöd på några fotbollsframgångar. Till en början habila insatser i trean, men också bottennapp och nedflyttning till halländska elitserien, senare omdöpt till div IV Halland.

Vändpunkten skulle komma och denna tillskriver många den spelande tränaren Erik Bergqvist. Erik med allsvenska meriter i IFK Göteborg blev den injektionen som föreningen behövde. Många juniorer kom att bilda stommen i något som kan betecknas som en ny storhetstid för BoIS. Under ”Berkas” ledning blev det två seriesegrar på raken. Först i div IV Halland med den härliga målkvoten 62-16 och 30 poäng, vilket var fem poäng före tvåan Kungsbacka.

Maratonserien: SFF hade bestämt återgång till seriespel vår- höst och det betydde att serien 1957-58 skulle omfatta höst- vår- höst och därmed 27 matcher. Att nykomlingen BoIS skulle ha något att göra med när det gällde toppen var det inte många som tippade. Den nya serien var enligt expertisen vikt för Östers IF från Växjö

När smålänningarna i första mötet åkte på en överhalning på Påskbergsvallen med 7-4 höjdes mångas ögonbryn. Målskyttar i den på sitt sätt historiska matchen var Eric Andersson 4, Erik Bergqvist 2, och Ove Ohlsson. Faktum är att även de andra två matcherna mot Öster vanns. Borta med 1-0 och hemma med 3-0. Naturligtvis blev det också BoIS som tog hem serien före Öster. En stark prestation av nykomlingarna.

Det var en verklig slitstark generation spelare bland 50-talisterna. På bästa -listan över mest spelade matcher återfinns följande bland de femton bästa: Rune ”Bagarn” Ohlsson 444 matcher, Roland ”Pinocchio” Johansson 391, Stig Halling 390, Mats Svensson 348, Roland Mårtensson 347, Rune ”Röen” Andersson 340, Ove Ohlsson 335, Carl-Axel Svensson 327, Eric Andersson 276.

När BoIS sista året på 1950-talet återtog en plats i div II, blev det verkligen snurr på vändkorsen. Totalt kom det 40 820 personer till seriematcherna, vilket betydde ett genomsnitt på hela 3055 åskådare per match.

Äldre BoISare brukar jämföra BoIS 37:or respektive BoIS 58:or. Båda lagen har många förespråkare. Helt klart är att för båda uppsättningarna var det fina kamratskapet en faktor bakom framgångarna

60-talet

Halva sextiotalet spelade BoISarna div II-fotboll, fem säsonger i sträck, 1962-66. Sextiotalet började i div III med en femteplats, Pinoccohio var tränare och det fanns en stabil grund att stå på av spelare som varit med högre upp. När så Gunnar Johansson kom till BoIS 1961 blev det lyckosamt direkt, serieseger på 36 poäng, fem före tvåan Gnosjö och bara en förlorad match. Förhoppningarna var stora på att kunna göra bra ifrån sig i tvåan och det gick också ganska bra. I en rekordjämn serie slutade BoIS nia, men bara fyra poäng efter trean Norrby.

1963 inleddes rekordstarkt efter sex omgångar var BoISarna fortfarande obesegrade efter att bl a besegrat GAIS på Nya Ullevi med 2-1 i en minnesvärd match. BoIS hade föryngrat och de nya namnen Arne Ivarsson, Hasse Svensson, Ingemar Bengtsson och Alf Bengtsson gjorde bra ifrån sig Tillsammans med de gamla stabila korten i försvaret var det en lagom mix av gammalt och nytt, men tyvärr höll inte den fina vår -formen hela säsongen ut. Den slutliga placeringen blev en sjätteplats, sjutton poäng efter vinnande GAIS.

När Gunnar Johansson slutade efter tre säsonger blev Åke ”Dala” Gustavsson BoIS nye tränare. Han kom från IFK Göteborg och skulle axla Gunnar Johanssons roll som spelande tränare. Det var inte så enkelt i verkligheten och ”Dala” stannade bara en säsong. Placeringen blev en nionde plats på samma poäng, 18 som Norrby men med bättre målskillnad.

En händelse som är värd att notera säsongen 1959 åkte BoIS ur div II med 18 poäng, lika många som Norrby, med samma målskillnad men med färre gjorda mål. Då klarade sig Norrby kvar- nu var det BoIS som hade turen på sin sida.

Gösta Hallberg var BoIS näste tränare, men trots detta var det bara med den allra största tur och minsta marginal som BoIS lyckades klara sig kvar säsongen 1965, en poäng före länskollegan Halmstad BK som fick ta steget ner i trean.

1966 lyckades det inte för BoISarna att klara sig kvar längre. Med bara elva poäng var man klart distanserade och slutade näst sist i serien. Samtidigt var en ny stark generation på väg med bland andra målvakten Roland Lernebrandt, bröderna Jarl-Inge och Kjell-Arne Mårtensson, Per-Olof Johansson, Mats ”Slingan” Ohlsson och Anders Svensson.

När ”Röen” tog över tränaransvaret 1967 var det ett div III- lag han tränade, men ett lag med utvecklingsmöjligheter. 1967 var Norrby för svåra och till slut hamnade BoISarna på en fjärde plats, en poäng efter lokalkonkurrenten GIF. Men redan året därpå var ordningen återställd vad det gällde den inbördes ordningen Varbergsklubbar emellan.

När serien var slutspelad 1968 var Halmstad BK överlägsna seriesegrare tio poäng före BoIS på andra plats. I en tär bottenstrid drog GIF det kortaste strået och var två poäng från att klara kontraktet.

Även säsongen 1969 skötte sig BoISarna bra med en slutgiltig tredjeplats som följd. De var emellertid rejält distanserade av vinnande Hovås som vann serien på 39 poäng och endast tappade fem poäng. BoIS gav dem en rejäl överhalning på Påskbergsvallen och vann med hela 5-1 (tre mål av Mats Ohlsson) men var ändå hela fjorton poäng efter.

Slutet av sextiotalet var ändå lovande och förhoppningarna om att komma tillbaka till div II fanns i föreningen. Truppen var en lagom blandning av gammalt och ungt och förhoppningarna var stora inför kommande säsonger. Det var i div II som BoIS hörde hemma och dit skulle man igen.

70-talet

1970 provade man det recept som varit lyckosamt tidigare en tränare från Halmstad skulle visa hur man vinner en serie. Nu var det Olle Ericsson från Halmstads BK som fick uppdraget att träna BoISarna och det gjorde han med den äran. Redan första året vann BoIS div III och 1971 var det äntligen dags för spel i div II igen.

Det blev ett dramatiskt år, och trots att BoIS hade ett på pappret starkt lag, lyckades man inte hänga kvar. Slutplaceringen blev åttonde plats, och hade det bara varit ett normalt år hade det med råge räckt för att hänga kvar- men så var det inte detta speciella år. De fem sista lagen degraderades, och BoIS fick ta klivet ner i trean igen- och där blev man tyvärr kvar hela 70-talet, trots många lovvärda försök till avancemang.

Olle Ericsson tränade 1972 men då blev placeringen inte bättre än trea, och efter tre säsonger återvände Olle till Halmstad. Rolf ”Kinis” Johansson från Elfsborg blev tränare 73, men trots stundtals riktigt fint spel lyckades man inte vinna serien, och blev därmed fyra. 1974 fick gamle BoISaren Carl-Axel Svensson förtroendet, och det blev en stabil andraplats, men Jönköping var för starka denna säsong.

Det funderades i BoIS- lägret vad som skulle göras för att ta sig upp i div II igen, och inför säsongen 75 satsade man på en halvtidsanställd tränare. Janos Kalmar kom till BoIS närmast från Sunds IF i Sundsvall. Född i Ungern med en lidelse för fotboll som var nästan otrolig tränade han våra ambitiösa fotbollsgrabbar efter alla konstens regler i tre år, men någon serieseger blev det inte.

1975 var BoIS tillsammans med Uddevalla favoriter efter mycket starka träningsmatcher, och när vi lyckades besegra Uddevalla borta med 3-0 i första matchen såg det ljust ut. Men olyckliga bottennapp på vår tillfälliga hemmaplan Östervi gjorde att det inte blev någon serieseger 75 heller. Den slutliga placeringen blev sexa!

Inför säsongen 76 skedde en veritabel spelarflykt, och nästan ett helt A-lag försvann. Plötsligt blev BoIS en avstigningskandidat, men tack vare en duktig juniorkull och förståndigt spel klarade vi oss kvar med god marginal (sjua). Säsongen 77 blev tuff, men nu var BoIS med och slogs i toppen igen. Till slut hamnade vi trea, men BoIs hade ett bra lag på gång, det märktes under hösten.

78 var det dags för ännu ett försök med en tränare från Halmstad- halmianen Håkan Sjöö tog över tränarpiskan. Redan första året var det strid på kniven om seriesegern, men det slutade med en andraplats efter Grimsås. Säsongen efter var det liknande tongångar, strid i toppen men en slutgiltig tredjeplats innebar inget avancemang i serie- systemet det året heller. Utsikterna inför det kommande 80-talet såg ljust ut med en stabil spelartrupp och en bra organisation. Kanske turen skulle komma till den grön/svarta fotbollen under nästa decennium?

80-talet

1980 gjorde Håkan Sjöö sitt sista tränarår för seniorlaget. BoIS var ett bra lag och tippades av många som seriesegrare. Efter att lett serien i princip hela året började BK Astrio från Halmstad och Kinna IF närma sig under slutspurten. Många minns säkert matchen på Påskbergsvallen ett par omgångar från slutet mot Kinna IF. BoIS ledde med 2-0 i andra halvlek men Kinna lyckades kvittera till 2-22 med matchens sista spark.

Sista omgången blev avgörande med BoIS och Astrio i huvudrollerna. Båda lagen hade 28 poäng, BoIS målskillnad 41-24 och Astrio med 41-28. BoIS vann sista matchen mot Nyhem med 2-1, och Astrio slog bottenlaget Kvidinge IF med 6-1. Lagen slutade på samma poäng, samma målskillnad men Astrio vann serien på mer gjorda mål. Notabelt från året var att matcherna på Påskbergsvallen sågs av ett publiksnitt på 1300 personer.

1981 tränades laget av Ingvar Andersson. Han kom som spelare till BoIS 1976 från Halmstad BK och anlitades nu som spelande tränare. BoIS med i stort sett samma lag som föregående år vann serien före Markaryds IF. I kvalet till div II fick man möta BK Forward från Örebro. Hemmamatchen fick spelas på eftermiddagen eftersom Påskbergsvallen saknade elljus. Forward lyckades vinna i Varberg med 1-0 och förhoppningarna var inte speciellt stora inför returen: BoIS gjorde dock en strong insats i Örebro och var mycket nära att vinna med 2-1. Slutresultatet stannade emellertid vid 1-1 och Örebrolaget fick kvala vidare.

1983 damp Janne Holmberg ner i Varberg, färgstark tränare med tidigare meriter från bl.a Hammarby IF och Halmstad BK. BoIS hade inför året tappat en del spelare men Janne började kombinera ihop de spelare som var kvar med egna spelare från ungdomsleden. Höjdpunkter detta år var naturligtvis derbyna mot Varbergs GIF. Ingen BoIS-anhängare glömmer matchen när BoIS efter underläge i halvtid med 1-2 vände och vann med 6-2

Året därpå resulterade det lyckade lagbygget och BoIS lyckades vinna serien före Åsa och Jonsered. Kvalmotståndare denna gång blev Luleå FF, det kanske starkaste kvallagen av alla det året. Oavgjort, 2-2 hemma på Påskbergsvallen och förlust 1-3 uppe i Luleå. Inte heller denna gång kunde BoIS ta det efterlängtade steget till ”gamla” div II.

1985 delade Janne Holmberg tränarsysslan med Göran ”Skavas” Johansson och Carl-Axel Svensson. Göran var tillbaka i BoIS efter tränaruppdrag i Galtabäck. BoIS krigade som vanligt i toppen av serien och belade slutligen en tredje plats efter Landskrona BoIS och Råå IF. Supporterskaran fick se en seriefinal mot Landskrona tre omgångar från slutet. Till matchen på Påskbergsvallen kom 1708 åskådare som såg Landskrona vinna med 4-1.

Våra BoIS- killar avancerade detta år till 4:e omgången i Skandia Cupen. Där lottades laget mot allsvenska Örgryte IS med ”våran” Tony Ohlsson i spelartruppen. Tony hade efter sin fina säsong 1984 värvats till göteborgslaget. Örgryte vann matchen efter mycket möda, till slut med 2-0. Kassören i BoIS sken som en sol då 2793 åskådare betalade entré. Lägg därtill att båda lagen bjöd på bra fotbollsunderhållning så förstår alla att matchen var minnesvärd.

Ett annat allsvenskt lag, Malmö FF, gästade för övrigt Påskbergsvallen detta år. Det var dock fråga om en träningsmatch.

Svenska fotbollsförbundet hade under några år haft planer på en serieomläggning. Till säsongen 1987 skulle fyra div 2-serier med tolv lag i varje bantas till en norr- och en söderserie med vardera 14 lag. Dessa serier skulle kallas div I, och åtta underliggande serier div II.

1986 blev ett spännande år eftersom de fyra bästa lagen var garanterade en plats i ”nya” div II. Nye tränaren Kent Andersson hämtades även han från Halmstad BK. Året började trögt för BoISarna men efter sommaruppehållet pekade formkurvan uppåt. Steve Jenkins från Oxford i England hade gjort entré och visade sig vara en målskytt av rang. Speltekniska jugoslaven Alexander Bojovic gladde också publiken detta år. Om vårsäsongen var trög så blev det desto trevligare på hösten. Seriefinal mot Falkenbergs FF, 2700 personer på Påskbergsvallen, ett par matcher från slutet. En mycket tuff match med mycket kampspel, Jenkins nedsparkad och utburen, som Falkenberg vann med 2-0. Falkenberg vann serien, välförtjänt får vi erkänna och BoIS fick nöja sig med andraplatsen. Grimsås (trea) och Hittarps IK (fyra) fick följa med till ”nya” div II.

1987 efter ett något turbulent år var Ingvar Andersson tillbaka som tränare. Det var ett spännande år eftersom antal nivå 3-lag (efter allsvenskan och div I) hade minskat från tolv serier till åtta. Även detta år inleddes trögt och BoIS låg länge långt ner i tabellen. Likt föregående år blev det bättre efter sommaren och BoIS blev ”Höstens lag” med inspelade 17 poäng. Inget annat lag tog fler poäng den hösten.

Efter säsongen blev BoIS av med två stora profiler, Christer Andersén lockades till Varbergs GIF och Tomas Nilsson gick till nypromoverade div I- laget Falkenbergs FF.

1988 Skulle få ett ledsamt slut. BoIS belade en tolfte plats i serien och åkte ur. Ytterligare en poäng hade behövts till de nitton för att klara sig på bekostnad av Norrby IF. Slutomgången blev dramatisk både för toppen och botten. Jonsereds IF, som ledde serien på 34 poäng (22 plusmål) mötte Varbergs BoIS med 19 poäng. Tvåan IFK Strömstad också med 34 poäng (22 plusmål) mötte Norrby IF som hade 20 poäng. Jonsered hade under slutomgångarna plockat in en viss Torbjörn Nilsson i laget. Torbjörn var engagerad som tränare för sin moderklubb men övertalades att även spela matcher i slutspurten. Man kan säga att Torbjörn Nilsson vann matchen till Jonsered med 2-1 inför över 2000 åskådare. Denna fantastiske anfallsspelare, som även ett par år efter sina glansdagar, inte kunde dölja att han varit en av Sveriges bästa spelare genom tiderna. Morgan Melby och grabbarna hade en svettig eftermiddag den gången men kom ifrån matchen med hedern i behåll. BoIS- laget gjorde en bra match och ”Tibbe” Szirocak hade på slutet ett skott som smekte ribbans överkant bakom en överspelad målvakt. BoISarna pressade frenetiskt och i slutminuterna drev Magnus Otterdahl bollen in i straffområdet. Tackling snett bakifrån, Magnus faller, domaren sätter pipan i munnen men ångrar sig och signalen uteblir. Efter slutsignalen får domaren skyddas på väg in i omklädningsrummet. De mest uppretade åskådarna fick ”plockas bort” av bastanta BoIS- vakter

Redan veckan innan Jonseredsmatchen presenterade BoIS sin tränare för 1989. Återigen en f.d. HBK-spelare, dock född och uppvuxen i Falkenberg; Rutger Backe hette mannen som skulle få till uppgift att leda BoIS tillbaka till div II. Efter degraderingen jobbades det febrilt i fotbollssektionen. På tio dagar hade samtliga spelare i seniortruppen kontrakterats för nästkommande säsong.

Den viktigaste målsättningen inför 1989 var löst. Spelartruppen var intakt. Kampen om seriesegern i div III Sydvästra Götaland utvecklades till en envig mellan BoIS och Kungsbacka BI. De bägge lagen stod i en klass för sig och avgörandet kom inte förrän i sista omgången. Nämnas kan att IS Halmia blev trea i tabellen tio poäng efter BoIS och nio efter Kungsbacka. Kuriosa detta år är att endast tre lag gjorde fler mål än man släppte in. BoIS hade 37 plusmål, Kungsbacka 48 och trean Halmia 2. Övriga nio lag hade minuskvot.

Det bjöds på glimrande fotbollsunderhållning och gjordes många BoIS- mål det här året., men egentligen var både BoIS och Kungsbacka för bra för div III. Båda lagen skulle mycket snart kvalspela till div I (BoIS 1990 och Kungsbacka 1991)

90-talet

1990 var BoIS åter tillbaka i tvåan med Rutger Backe som tränare. laget var jämt och vältränat, vilket skulle visa sig betydelsefullt i slutändan. Laget spelade nämligen nästan helt utan skador hela säsongen och alla som sysslat med fotboll vet vad det betyder. Tio av spelarna var med i nästan varje match (fem spelade alla, fem missade endast en).

Från att ha legat i mitten spelade BoIS upp sig till en kvalplats på Hässleholms bekostnad. En rolig episod inträffade förresten i bortamatchen mot just Hässleholm. Vid nästan full tid ledde Hässleholm med 1-0 och vår materialförvaltare Hans Bartholdsson lämnade bänken för att något besviken förbereda hemresan. Väl nere i omklädningsrummet hörde han ett vrål och förstod att ett mål gjorts. Några minuter senare kom ett gäng jätteglada BoIS-spelare ner för duschning. ”Barthold” förstod på de glada minerna att det var BoIS som gjort målet han hade hört men tyckte ändå inte att oavgjort var tillräckligt. Han fick då reda på att BoIS vunnit genom att också göra 2-1 på övertid. Så stackars ”Barthold” åkte Varberg-Hässleholm tur och retur utan att få glädjen att få se de båda BoIS -målen, vilket i seriens slutända blev nog så betydelsefulla.

I sista omgången måste vi slå Tomelilla för att försvara kvalplatsen. Stefan Bengtsson säkrade segern med en kanon i krysset och vi var klara för kval mot Sirius från Uppsala. Det blev två mycket jämna matcher med förlust 3-1 i Varberg och oavgjort 1-1 i Uppsala. Tyvärr hade BoIS som vanligt i kvalsammanhang ingen tur men lagets insats under året var mer än godkänd.

Tyvärr var den ekonomiska situationen inte lika bra och ett hårt arbete låg framför styrelsen att reda ut ekonomin och därmed skapa möjligheter att utveckla BoIS.

1991 infördes åter ett nytt seriesystem om åttalagsserier som genomfördes t.o.m. hösten –92. BoIS spelade i samma serie som övriga Hallandslag men med olika inslag av lag från både Skåne, Göteborg, Västergötland och Småland. Det nya serieupplägget, som mer liknade en labyrint, slutade med att BoIS försvarade sin plats i tvåan och från 1993 spelade vi i div II Västra Götaland.

1992 var för BoIS vidkommande ett märkesår ur två synpunkter. På årsmötet den 4 mars bildades en allians, vilket betydde att sektionerna fick eget resultat- och verksamhetsansvar. 1992 anställdes också Patrick Walker som den förste heltidsanställde tränaren i BoIS historia. Som sådan skulle han också vara delaktig i sponsorarbetet vilket visade sig vara ett lyckat drag, då Patrick snabbt gjorde sig populär bland våra sponsorer.

Sportsligt var BoIS nu inne i en generationsväxling som skulle vara några år. Inte mindre än åtta etablerade spelare trappade ner eller slutade under åren 1992-93 och Patrick gav spelare från ungdomsleden  chansen.

På hösten -92 åkte fyra av dem till Skottland med Patrick vilket var första gången något liknande arrangerades. Det blev en resa med många minnen och erfarenheter och alla fyra blev etablerade A-lagsspelare.

1993 återkom som sagt ett mer normalt seriesystem och vi spelade i den västra gruppen mot lag från Göteborg, Bohuslän och Västergötland. Det blev ett tufft år för vårt unga garde och vi hamnade på en s.k. negativ kvalplats. Sedermera allsvenska Ljungskile vann serien medan vi fick slåss för vår fortsatta div II- existens i en kvalgrupp tillsammans med Kongahälla och Arentorp. Vi vann båda matcherna genom härlig lagmoral och kämpaglöd och var därmed klara för ännu en säsong i tvåan. Starkt gjort och äntligen en kvalvinst för BoIS. Efter säsongen slutade Patrick för att bli tränare i Kalmar FF. Främst tycker jag han lyckades bra med att ta fram egna produkter vilket vi har haft glädje av också under åren efteråt.

Berg- och dalbana

Rubriken har använts tidigare men passar bra in på sista halvan av 90- talet. 1994 tillträdde Dan Gustafsson som tränare och det var ett ungt lag han övertog. En del egna produkter tog en plats i A-laget men under åren 93-95 inköptes många spelar, som alla blev A-lagsspelare, t.ex. Jörgen Tellqvist, Håkan Erlandsson, Jerker Berndtsson, Andreas Andersson, Niklas Andersson, Halda Kabil och Pär Munther. Förutom Tellqvist i målet var alla ganska unga och därför förstärkte vi med rutinerade Janne Jönsson från HBK. Tyvärr räckte det inte men med vinst i sista omgången mot Mellerud kunde vi klarat en kvalplats. Trots ledning när endast en kvart återstod blev det dock förlust och därmed degradering. Skador och för många avstängningar bidrog onekligen till den klena poängskörden under hösten.

1995 var vi så tillbaka i trean tillsammans med bl.a Varbergs GIF, Tvååker och Vinberg. Vi kom på den övre halvan och blev klart bästa Varbergslag efter bl.a. vinster i alla de interna derbyna. I sista matchen slog vi Tvååker och förpassade dem därmed till div IV. Ekonomiskt hade vi det nu väl förspänt med en kvarts miljon i kassan och de unga och nya spelarna hade nu fått ytterligare ett års rutin.

Därför blev resultatet 1996 tvärt emot det förväntade. Vi åkte ner i div IV efter en bedrövlig avslutning med förlust i sista matchen mot redan avsågade Norvalla med 5-0. Vi hade chansen till ett nytt kontrakt genom ett s.k. negativt kval men föll mot Mariedal i sista matchen.

BoIS bytte nu tränare och Stig Sandqvist tog över rodret. Tack och lov blev sejouren i fyran bara ettårig och sedan- 98 spelar vi åter i trean.

Tyvärr blev åren 1996-98 en ekonomisk katastrof med över miljonen i förlust. Den nya styrelsen har emellertid visat prov på handlingskraft och vi ser ut att gå mot ljusare tider. Som alla vet, eller borde veta, når man i sista ändan inga sportsliga framgångar utan en stabil ekonomisk grund. Men BoIS har rest sig förr och gör det säkert igen och blickar framåt mot ett positivt och segerrikt 2000-tal.

Avslutningen på 1900-talet gav för BoIS del placeringar på den nedre halvan av tabellen. Båda åren hade BoIS kniven på strupen ända in i det sista, men klarade sig1998 genom ett stolpskott i sista sekunden mot Ryssby. Året därpå kom avgörandet i näst sista matchen borta mot Ulricehamn genom Peter Otterdahls 2-1.

Andra höjdpunkter under 99 var matchen mot GAIS i Svenska Cupen där BoIS tog ledningen i första halvlek genom Mattias Otterdahl. I den andra hårdnade det verkligen till och BoIS råkade ut för två utvisningar och GAIS kunde vinna med 2-1

Derbyna mot GIF gav en vinst och oavgjort, målskyttar Halda Kabil, Niklas Andersson och Mattias Otterdahl. Som tränare det här året gjorde Patrik Danielsson och Magnus Otterdahl sina första år.

2000-talet

Det första året på 2000-talet var GIF den stora seriefavoriterna till seriesegern, men det skulle visa sig att de var mycket nära att få ta steget ner i div IV. BoIS däremot gjorde en mycket bra insats genom att ta en 5:e plats. Även detta år avgick utan att BoIS förlorade något derby. På våren blev det 1-1inför 1339 åskådare med Pär Munther som målskytt. I höstmatchen körde formligen BoIS över GIF och slutresultatet stannade på 5-1. Målskyttar Mattias Gustavsson, Peter Otterdahl, Johan Schultz och Halda Kabil tvåmålsskytt. Det var 17 år sen som BoIS hade en sådan stort seger.

Till 2001 blev det ett tränarbyte när Stig Kristensson anlitades och tre bra nyförvärv Fisnik Kameraj och Fidan Syla från Trönninge BK anlände tillsammans med Mikael Samuelsson från Åsa IF. Kändes helt klart att BoIS hade ett bra lag som kunde konkurrera om en plats i serietoppen. Men tyvärr blev inte resultatet vad man kunde förvänta sig och BoIS fick än en gång ta steget ner i div IV. Derbyna gick i samma anda och de blev förlust i båda. Ett helt misslyckat år som var början på ett hissåkande mellan trean och fyran.

2002 Det blev som tur var bara ett år denna gång, fast det satt hårt åt in i det sista. Avgörandet föll på Påskebergsvallen mot Lidhults GoIF, seger med 3-1 och BoIS var tillbaka igen. En stor del i återkomsten hade Halda Kabil och Martin Johansson, klar betydelse att så få mål släpptes in skall också tillskrivas nyförvärvet Marcus Lindström.

2003

Återkomsten blev inte vad många BoISare räknat med, utan det blev även detta år att ta steget ner i div IV.

Våromgången gav alldeles för många oavgjorda matcher, nämligen hela sex stycken och två uddamålsförluster. Därför kom beskedet om tränarbyte inte oväntat. Rutger Backe fick i uppgift att vända på den neråtgående trenden och försöka klara BoIS kvar i div III. En övermäktig uppgift som i alla fall resulterade i fem segrar och en oavgjord, men det blev ändå retur till div IV direkt

2004 började med att BoIS tog sin 4:e seger på raken i Nyårscupen. Sen fortsatte det bara av farten när serien startade. Hela sex segrar innan det blev en förlust, den kom på bortaplan mot Långås IF med 3-1. Fast i slutändan blev BoIS seriesegrare med hela 12 poäng före tvåan BK Astrio. Tabellrad 22 18 1 3 60-20 55

På sommaren, närmare bestämt 10 juli fick Varberg besök av VM-laget från 94 som firade att det var 10 år sen bronsmedaljerna hängdes runt halsen i USA. Matchen mot BoIS slutade med seger 3-2 och i VM-laget fanns alla spelare på plats och gjorde en bejublad entré på Påskbergsvallen. Tyvärr ville inte solen lysa över arrangemanget utan regnet vräkte ner under hela dagen. Det hela gick ihop ekonomiskt, fast genom regnandet uteblev säkert över 1000 personer. Ändå hade 2500 åskådare kommit för att se bronshjältarna

1994 års bronshjältar tillsammans med Varbergs Bois FC på Påskbergsvallen

2005 var förutsättningarna betydligt större när tre lag fick ta klivit upp till den nya Div II. Här gällde det alltså att hänga med från början och det gjorde BoIS verkligen. Det räckte också ända fram och slutade med serieseger för andra året i rad.

Här var det några spelare som klev fram och dominerade. Kristoffer Englén blev en följsam och effektiv mittback, kanske seriens bästa. Gunay Adem fortsatte sätta sina chanser och blev BoIS skyttekung.

Men det roligaste var Kristian Gustavssons målvaktsspel, efter han tagit över den sysslan från Markus Hermansson. Kristian kom till klubben från Tofta 1998 och hade fram till nu nästan enbart spelat B-lagsmatcher. Visar på en stor känsla till den förening han representerar och att trägen vinner. Något som man kan fundera över när andra spelare efter bara några matcher vid sidan om laget, byter förening för att de inte fått någon chans. 

2006 Det första året i Div II började inte speciellt bra, endast 12 poäng efter 14 spelade matcher. Kändes som att truppen var för tunn, fast två bra nyförvärv hade kommit till seriestarten, Mehmet Mehmet & Fredrik Björk. Alltså bara att ut och jaga spelare till höstsäsongen. Fyra stycken blev resultatet, Jonatan Levi, Alen Hardaga, Stefan Andersson och Patrik Larsson. Den sista visade sig vara en riktig kanonvärvning och här fick BoIS en notorisk målskytt. På dom återstående 8 matcherna togs 12 poäng och det blev en 8:e placering genom Lundbys konkurs. Kristoffer Englèn valdes till bästa spelare Div I-III i Halland på den årliga fotbollsgalan.

Det här var också året som ”Skaldjursfestivalen” skapades, som under två dagar i mitten på juli ägde rum på Hamnplan. Mycket uppskattad och välbesökt från både Varbergsbor och turister.

2007  Rutger Backe hade nu gjort sitt för den här gången i föreningen och det på ett föredömligt sätt genom att ta BoIS från Div IV till Div II på två år. Nu var det dags för en ny kraft att ta vid. Valet föll på Peter Nilsson som säsongen innan tränat L:a Träslöv. Tre bra nyförvärv knöts också till föreningen, nämligen Anders ”Värö” Larsson, David Antonsson och Hans-Erik Månsson.

Årets första vinst kom redan i januari då segern togs hem i 13-dagscupen. Annars började även detta år seriespelet dåligt med två förluster i dom inledande matcherna. Dess bättre rättade det till sig och efter vårsäsongen var resultatet 23 poäng och en 3:e placering. En seger under sommaren kom också när BoIS stod som vinnare i Valingecupen.

Truppen spetsades ytterligare i halvtid, genom att Marcus Persson och Pierre Tillman värvades från Falkenberg. Seriefinalen mot Lindome blev helt avgörande för BoIS placering. Tyvärr blev det förlust med 2-3 efter att BoIs sent i matchen haft ledningen med 2-1. Lindome vann serien med tre poäng och BoIS kom på den försmädliga 2:a platsen, tre poäng efter.

Det här året gick en riktig BoISare ur tiden, nämligen Ove Ohlsson efter en tids sjukdom. Mellan åren 1954-1967 spela Ove 335 A-lagsmatcher och gjorde 73 mål. Han var också föreningens ordförande 1998-2003.

2008  Efter förra säsongen fina 2:a plats var förväntningarna stora och nu var det dags att ta ett steg till mot Superettan. Det började också bra med seger i Nyårscupen. Samtidigt kom ett antal nya spelare till föreningen, Daniel Bengtsson, Pontus Flatum, Anders ”Läjet” Larsson, David Olofsson och Mattias Bengtsson.

Ett stort problem dök under dom inledande matcherna. Marcus Persson blev  skadad och borta hela säsongen. Det var bara inledningen till ett riktigt skaderikt år med många spelare borta i viktiga matcher. Betydelse hade också säker Jonatan Levis flytt till USA när höstens matcher började. Här kunde inte riktigt värvningen av Henrik Dahl från GAIS kompensera den förlusten.

Ett annat problem var att BoIS hade så svårt att vinna hemma. Bara 16 poäng av 33 på hemmaplan, och hela 5 förluster. En stor anledning till att BoIS kom på 4:e plats hela 12 poäng efter segraren IK Oddevold.

I den näst sista matchen kom en urladdning som hette duga, seger mot Mellerud med 7-0 och en 6 målsskytt genom Gunay Adem, men såklart togs den på bortaplan. Gunay tog genom det 2:a platsen i skytteligan med 17 mål. I publikligan hamnade BoIS också på 2:a plats med ett snitt på 305 åskådare Tabellrad: 22 12 1 9 47-31 37

2009 Inför 2009 tappar vi åter viktiga spelare: Marcus Persson, Mattias Bengtsson, Henrik Dahl, Mehmet Mehmet och Jonathan Levi som fortsätter sina studier i USA och endast kan medverka i 6 matcher. Martin Johansson (vår kapten) är fortfarande skadad. Av årets nyförvärv, tar Dan Sadé plats i målet, Mahmud Özen högerbacksplatsen och Christan Dahl en ordinarie plats, dessa spelare har också varit tongivande i laget i år, ihop med Tillman, David och Björk.

Flera unga spelare visar att BoIS har många duktiga, utvecklingsbara spelare i truppen, bla Lager, Helander, Ozan och Filip. Tyvärr tappar vi för mycket rutin för att hamna på övre halvan, det blir till slut en 7:e plats, efter följande tabellrad: 22 9 4 9 48-38 31 poäng. Målkungar blir Gunay och David på 11 mål var.

Vi tar poäng i de matcher vi skall ta poäng i, 6 poäng mot Asmundtorp, Fässberg, Skärhamn, 4 poäng mot Ahlafors. I flera matcher spelar vi stundtals bra: Gunnilse x2, Halmia borta, Jonsered borta, Skärhamn hemma osv, men vi har inte riktigt tyngden att klara av 90 min vecka ut och vecka in.

B-laget vinner sin serie efter följande tabellrad: 22 16 4 2 78-21 52 poäng. Vilket är imponerande. Jag tror grunden till detta resultat lades förra året när många av våra unga spelare fick spela mycket pga all skador förra året. Målkungar här var Lager 11 mål och Markus Mårtensson 9 mål. Den som imponerat mest i B-laget i år är dock Pär Munther som startat de flesta matcherna på bänken men som aldrig gnäller och alltid gör sitt yttersta i alla lägen. Där har våra unga spelare mycket att lära!