Varbergs BoIS har startat Superettan bättre än något annat lag gjort sedan Sveriges näst högsta division fick just namnet Superettan år 2000. En bidragande faktor till det har varit Astrit Seljmanis sex mål. Han blev därför utnämnd till månadens spelare i april av en jury bestående av alla Superettans lagkaptener samt en grupp sportjournalister.

Det känns jättebra. Det känns fantastiskt. Det är ett bevis på det hårda jobbet vi lagt ner i april månad.

Nyckeln till starten tror Astrit kom ifrån premiärvinsten.

Det är mycket på grund av Mjällbymatchen. Den boosten vi fick efter den vinsten, alla fick upp självförtroendet. Sen vet vi att vi har ett bra lag och en bra trupp, så det är bara bygga vidare på det. Jag tycker vi ska vara där vi är. Det är ingen chock att vi har sex vinster om du frågar mig. Även om folk säger att det är en skräll, men jag tycker inte det.

Om sina egna prestationer i inledningen säger astrit såhär:

Jag har varit jämn. Jag har hållit samma nivå i egentligen alla matcher. Jag har visat att jag jobbar hårt på alla bollar, även de som är på väg att dö ut springer jag på. Jag har också varit vass i boxen, när bollarna väl dykt upp har jag snappat upp dem och gjort mål.

Sen försöker jag hjälpa laget defensivt också och inte vara den där “lata anfallaren”. Så min prestation tycker jag har varit jämn och laget vet också vad de får ut av mig. Det tror jag har varit en liten trygghet för laget, att de vet att jag gör det jobbet jag gör.

Jobbet som Astrit nämner har gjort honom till lite av en publikfavorit. Utöver målen som han gjort har han också jobbat extremt hårt och ofta vunnit bollar för farliga kontringar och målchanser, inte minst mot Syrianska när han tog bollen från deras målvakt och gjorde 1-0.

Det är alltid kul när publiken gillar en. Men det är som sagt min spelstil. När jag är ute på plan vill jag bara vinna och jag vill bara ha bollen. Men jag blir lika glad när våra mittbackar glidtacklar ut bollen över sidlinjen i 90:e minuten som när vi gör mål, för segern är det viktigaste. Vi måste kämpa för varandra, det är nyckeln i fotboll.

På lördag är det dags för Dalkurd, och för Astrit är den bara en sak som betyder nåt.

Jag vill inte gissa på nåt resultat eller sådär, men jag tror vi vinner. För mig är det bara tre poäng, alltid. Bortamatch som hemmamatch är det tre poäng som gäller. Så hoppas jag att det sluter upp mycket folk från stan så att det blir lite publikfest!