Efter att ha spelat i Sundsvall och nu senast Dalkurd så är alltså 26-årige Tranberg tillbaka i Varberg. Trots sin ringa ålder så har Robin samlat på sig massor av erfarenhet och det känns som han varit i med i hetluften länge. Med ett nu utgående kontrakt så tvekade han inte att hoppa på Bois-tåget när tillfälle gavs. Flyttlasset går med i januari lagom till säsongstarten.

Den oundvikliga sportfrågan. Hur känns det?

Det känns bra. Jag trivdes väldigt bra både i klubben och i Varberg som stad när jag var här senast. Varberg som stad är ”hemtrevligt” och alla personer runt omkring både föreningen och i staden gjorde att jag trivdes. Jag träffade min sambo i just Varberg och vi har nu en liten son på 6 månader så det känns kanon att vara tillbaka.

Vad har du utvecklat som spelare sen du var här sist?

Smartare och bättre på att lära känna mina brister. Min lägstanivå är också mycket högre. Tränaren skall alltid veta vad han får med mig på planen.

Robin ser sig själv som central mittfältare, men han kan också spela som back.

Jag spelar där tränaren vill ha mig. Dock känner jag själv att jag får ut mest av min kapacitet på mittfältet, men jag kan också vara med och konkurrera om en backplats om det skulle behövas. ”Överlappspositionerna” och att springa i djupled är väl kanske inte min starka sida.

Vad kan du bidra med i dagens BoIS?

Erfarenhet av allsvenskt spel såklart. Vad jag förstår så är jag också en av de äldsta spelarna i laget. Jag ser också mig själv som pådrivare. Det är viktigt att vi nu beter oss som ett allsvenskt lag när vi kommer ut på planen och där hoppas jag kunna bidra.

Robin återförenas nu med Liljenbäck o Lindner som han spelat med tidigare i Varberg, men han har även spelat med Möller i ungdomslandslag samt Aliev som var utlånad en tid från ÖIS till Dalkurd. Tranberg gjorde sig snabbt populär sist han var i Varberg som en ledare och en spelare som alltid gav allt och vi hälsar honom hjärtligt välkommen tillbaka.